det Brinner på Vattnet

8 meter över gränsen, kavajen spänner åt,
alla hans nerver löper längs med ärmarna
han behöver nog en båt.
han vänder ryggen mot
han krälar i stoftet
hans liv återvänder i en sekund
slungas tillbaka i havet
han stirrar djupt in i de ögon,
där det brukade finnas en själ
han frågar sig själv om framtiden
svaret handlar bara om det förflutna och han blundar
knuffar allt åt sidan
går av scenen
ner i sanden
ut på bryggan
ner i vattnet
nu är han hemma igen.
ett kyligt stänk vatten täcker hans mage
och håret ligger som klister längs naveln

fanns det verkligen en själ i ögonen förut
eller har han lurat sig själv och sitt hjärta?
är fläcken av vattnet eller av sorgen som var för stor
för hans inre
och därför flytt ut genom närmaste porer i huden?
nådde han verkligen hem efter bryggan
eller är det bara ännu ett stopp på vägen till undergång?
han behöver nog en båt.


Slut, på vilket jävla kapitel de nu än må vara.

- Gustav Carlsson, 18/3-2009
Någon-stans-i-Ingen-mans-land