ett avslut och en åsikt

Detta är inofficiellt det sista inlägget här. Sedan skriver jag endast på min första bok samt låtar/låttexter framöver. Jag hänvisar gäster med gester till Frida Olhedens blogg samt Per Danielssons blogg. that's poetry in motion. Som avslutning får ni 13 Åsikter om en Symfoni.


13 Åsikter om en Symfoni

Jag känner din glädje, jag känner din sorg.
Jag inväntar dina budskap om livet, döden och kärleken.

Dina toner är som färger i mina öron,
färger som utvecklas
invecklas och avvecklas.
Liksom du och jag och Vi.
Jag är alltid Du
och Du är alltid Jag.
Men Vi blir till Ni
först när Ni blir till Vi.

Likaså blir vår symfonis ackord till en hård
och sträv sten,
från att ha varit den lättaste fjäder,
den från en döende tjäder,
som tappar hela din skrud
i sitt sista vingslag på väg till sanningen.

Och sanningens sång är symfoniernas gemensamme nämnare,
deras samklang i havets djupa grund leder frekvenserna av det orörda mot sitt mål.

I havet ekar ingenting efter allting eftersom att allting är ekot efter ingenting.

På samma sätt är symfonins slut förutan början,
då symfonins början är dess eget slut.

Men är den inte blott en beräkning av matematiska formler utklädda till toner?
Ett genis syndrom baserat på medeltida skalor?

I min värld är Symfonin källan till alla känslor och därför är du med ett endaste ord: Allt.

Sebastian M. Carlsson
För-Sista-Gången-Över-Åsen
2010