Även om vi gick en kort bit så tror jag att vi någonstans på vägen, såg en glimt av evigheten...

VI ÄR BÅDA VATTEN
Jag tror att våra fyra ensamma hjul
jobbade för mer

än att bara trotsa vinden
som blåste oss i fel riktning
inatt, vid det stora blå.

Jag tror,
att vi tillsammans insåg,
att det vi stundtals stod bredvid,
var någon slags tidlös glädje.
En glädje som inte handlar om leende
och bekymmerslösa tider,
utan om själva centrum av Liv.

Där vi gick till fots,
tror jag att vi kan ha sett en glimt
av Evigheten.
Jag tror att vi två ihop,
kan inse mer därtill,
fler tidlösa riken,
fler eviga känslor,
än våra medfödda fingrar
kan rada upp
framför våra medfödda ögon.

Och även om vi gick en kort bit
så tror jag att vi någonstans på vägen,

såg en glimt av evigheten...

Vi båda är vatten

-Gustav S. Carlsson
23:50
30/3-09
Någon-stans-i-Djupadalsparken

Ett måste utan mening

Jag går klädd i atombombsskor,
hög hatt av aska och stoff.
Mina byxor är täckta av era samvetskval,
min brist på sympati för era brott

Välkommen till verkligheten
Välkommen till ditt fördärv

Om Leonardo valde mina Ord

vatten ensam Amsterdam Amerika kaniner eremiter erektion ondska kantarell eller erinra rakapparat atom omständlig ignorant antik tidning ingenting ingå gående demoner erkänna namnge genuin introduktion onsdag aggression onanera rasera radikal alkoholist stämpel elektricitet etui . . .

Vatten flyter längs gatan där jag går.
Jag är ensam i Amsterdam.
Kaniner fyllda av ondska
infiltrerar varenda atom i deras närhet.
De är demoner instängda i svarta skinn-etui
i djävulens skolväska...

det Brinner på Vattnet

8 meter över gränsen, kavajen spänner åt,
alla hans nerver löper längs med ärmarna
han behöver nog en båt.
han vänder ryggen mot
han krälar i stoftet
hans liv återvänder i en sekund
slungas tillbaka i havet
han stirrar djupt in i de ögon,
där det brukade finnas en själ
han frågar sig själv om framtiden
svaret handlar bara om det förflutna och han blundar
knuffar allt åt sidan
går av scenen
ner i sanden
ut på bryggan
ner i vattnet
nu är han hemma igen.
ett kyligt stänk vatten täcker hans mage
och håret ligger som klister längs naveln

fanns det verkligen en själ i ögonen förut
eller har han lurat sig själv och sitt hjärta?
är fläcken av vattnet eller av sorgen som var för stor
för hans inre
och därför flytt ut genom närmaste porer i huden?
nådde han verkligen hem efter bryggan
eller är det bara ännu ett stopp på vägen till undergång?
han behöver nog en båt.


Slut, på vilket jävla kapitel de nu än må vara.

- Gustav Carlsson, 18/3-2009
Någon-stans-i-Ingen-mans-land

rysningar om natten

Att smärta kunde göra så ont
Att längtan kunde vara så länge
Att sorg kunde vara så sorglig
Att ångest kunde vara så hemsk
Att ovisshet kunde vara så osäker
Att säkerhet kunde vara så förrädisk...
Att jag kunde vara så instabil.

saker som jag varje dag intalar mig om motsatser till.

sanningen finns närmare än någon tror.
jag borde verkligen skaffa en personlig känslo-tränare.
någon som känner mitt inre bättre än jag själv...

Kapitel Ett av Tre i följd...

Du är metall, dina tankar är frusna och kyliga...

Jag är trä, mina tankar andas

Du läser i rätt rikting...

Ord från Sympatins Dunge

Det var en gång en bit metall
Han sken av skimrande silvrig yta och folk uppskattade hans yttre,
för det var det enda man såg.
Hans tankar verkade svåråtkomliga och hans humor verkade stel,
folk omkring förstod sällan.
Men de som kände honom sen förr, visste mycket väl hur han fungerade.
Många av oss gillade det, somliga älskade det.

Jag är ett fint stycke trä, jag har inga direkta skavanker
och om någon skulle finna någon sådan är det säkerligen inget som folk bryr sig om.
Folk blir dock inte imponerade av mitt skinande yttre,
jag har ju inget.

Jag har många vänner, trä är så användbart.
Trä går att anpassa efter det mesta.
De går ju metall också men... Det är en annan sak.
Metall är alltid metall, oavsett hur det används.

Trä är alltid trä, men det är fyllt av så mycket olika saker
beroende på hur det används och var man hittar det,
och vilken sorts trä det är!
Därmed inte sagt att det ena är bättre än det andra.
Men detta är en historia om vad som kan hända,
om trä och metall ligger intill varandra för länge...