I väntan på Framtiden

Jag känner att jag nu påbörjat resan, jag läser snart som jag vill,
men jag skriver fortfarande.

Generationen är som alltid en ojäst deg
som behöver bli bearbetad
men denna gång är det Vi som är både degen och verktygen.
vi kan göra vad Vi vill nu


Varför gå miste om en chans till revolution?

Kapitel 9 är slut.
snart har kapitel 10 premiär

Tankar om nuet

Kanske är det dina andetag
eller så är det ditt leende...

Kanske är det din röst
eller så är det din kropp i rörelse...

Kanske är det hur du håller mig i din famn
eller när du kysser mig, så som bara du kan...

Kanske är det dina guldbruna ögon som skiner upp när jag ser dig
eller så är det din doft, din hy, ditt skratt och all lycka som du ger mig

för något speciellt är det som får Mig
att känna mig som bäst med Dig.
och ingen annan.


ÄNTLIGEN SLUT PÅ KAPITEL 8, 07/02-09, Kl. 11:23

Känslor från en patetisk människa

det var nu en vecka sen jag kunde blunda utan att gråta

när jag blundar idag känner jag dina läppar mot mina
när jag blundar inatt är jag intrasslad i någons armar, det är dina
när jag blundar nu ser jag dina vackra guldbruna ögon
jag öppnar snart mina ögon igen...

jag klarar inte av att rimma längre
för varje dikt mår jag bara sämre

men jag måste, det är det enda jag har kvar
det enda som ger uttryck för varje andetag jag tar

det är inte lätt att prata i tårar
i en värld fylld utav hjälplösa dårar

jag vill inte vara en del av denna världen längre

En intressant teori om varför kärlek inte har någon tyngdlag

hoppar du så hoppar jag.
vi lever inte längre än ett sandkorn

kommer du, lever jag
vi har inget annat här på jorden ändå

känner du, så som jag
hur hade det känts om det regnade från andra hållet?

börjar jag, slutar du
går jag långsamt eller snabbspolar världen

vet jag, vet ni
när jag fick min själ ingick ingen försäkring..

kan du, misslyckas jag
en önskan är inget värd utan en uppfyllelse

engelska, franska, svenska
inga språk förklarar tillräckligt om mina känslor.

världen växer, jag krymper
sorgen ökar och själen brinner

älskar vi, så lyssnar de noga
det är en intressant teori om varför kärleken saknar tyngdkraft...

när vi pratar, svävar jag
och molnet jag svävar på regnar och skakar.

jag börjar tömmas på energi och saltvatten
och i år kan vi väl skippa 14:e Februari?

Lyckoni en söndagsmorgon

Idag är allt jättebra
idag mår jag som en lärka i solens gassande närvaro
om varje dag vore som denna dag vore livet en dans på rosor
jag känner underbara dofter överallt
jag ser vackra blommor och gräsets sken likt en smaragd,
allt får mig att le
att bli påmind om hur glädjen är som bäst
varje vindpust är en lätt bris
varje solstråle är sommarens rus
fan vad glad jag är för att få leva, en dag som idag.


Lögner rimmar dåligt.

Anledningar till en Bakfylla

för att jag är så jävla ensam
för att allt känns så hopplöst
för att jag inte vet hur fan man hanterar den här situationen
för att jag känner mig så meningslös
för att jag tvivlar på Allting just nu
för att jag försöker lära mig att hålla inne tårarna
för att du är så långt borta, men ändå så nära
för att jag inte vet vad du gör nu eller vad du tänker
för att jag har så många frågor men inga svar
för att jag behöver dränka mina sorger
för att jag inte klarar av att leva i verkligheten
för att jag plötsligt står helt utan Någonting Alls
för att jag är så jävla patetisk
för att jag mår så jävla illa
för att jag ångrar att jag går upp ur sängen på morgnarna
för att jag gör allt för att slippa tänka
för att det finns för mycket som påminner om dig, om mig,
om oss. om Lyckan.
för att jag inte är värd någonting längre
för att jag egentligen, bara, rakt upp och ner,
utan några kompromisser
Vill Ha Dig Tillbaks.



Slut på kapitel 7...

Svävandes i tomma Intet

jag har aldrig känt mig så obefintlig
så hjälplös
till och med hemlös
jag är inte mig själv någon stans
än i dina armar

jag har aldrig varit så obefintlig
så meningslös
som i en bortglömd kuvös
jag har inget syfte och ingen längtan
mer än att få ligga trygg i din famn

jag har aldrig varit så sårad
aldrig släppt fler tårar
jag vet inte var det ena börjar
och det andra slutar
det känns bara som att dessa tårar
hade kunnat bli mina sista memoarer

jag minns, jag minns
det är allt jag gör
jag ligger här och minns
tillbaka, som om jag har legat här i åratal
utan Dig.

jag har aldrig känt mig så obefintlig
så meningslös
så tragisk
så hopplös.