Svävandes i tomma Intet

jag har aldrig känt mig så obefintlig
så hjälplös
till och med hemlös
jag är inte mig själv någon stans
än i dina armar

jag har aldrig varit så obefintlig
så meningslös
som i en bortglömd kuvös
jag har inget syfte och ingen längtan
mer än att få ligga trygg i din famn

jag har aldrig varit så sårad
aldrig släppt fler tårar
jag vet inte var det ena börjar
och det andra slutar
det känns bara som att dessa tårar
hade kunnat bli mina sista memoarer

jag minns, jag minns
det är allt jag gör
jag ligger här och minns
tillbaka, som om jag har legat här i åratal
utan Dig.

jag har aldrig känt mig så obefintlig
så meningslös
så tragisk
så hopplös.