Melankoli och en Barndomsvisa av en "vuxen" man

jag leker alltid om natten
bara så du vet
allt jag kan är allt jag vet och det blir aldrig bättre än så
jag försöker bli bra men att vara sämst är en obotlig sjukdom
och jag förmultnar snabbare för var dag

-

alla vet vi vad som krävs, en riktig evighetsmaskin
men fåglarna om morgonen sjunger bara för dig
och jag ligger här, ensam och kall
alla vet vi vad som krävs, förutom ett evigt undantagstillstånd
det krävs kärlek och hat.
Du låg helt ensam och pratade med månen
och när jag ringde dig på telefonen
de va då du sa:
"alla våra drömmar faller ner hit på jorden,
vill du stå där i regnet och fånga dem med mig?"
våra vänner ser de alla vet, att vi två kontrollerar tiden
med en kyss ifrån månen.

-

Kommer du stå på stationen
och vissla falskt med visselpipstonen
kommer du vänta på mig
trotts att jag inte kommer, för att hämta dig.
står du stilla i regnet, kommer du ta mig tillbaks
trotts att alla omkring tänker på samma sak
vi har pratat å vi pratar än
om kärlek, hat och sanningen
å när vi landa på månen
föll den första riktiga tåren

det är nu du ska säga; jag älskar dig
för ikväll är enda natten som du får med mig

när verkligheten slår till igen
då stannar tiden och se här sen
då jag dödar pirater och räddar fagra prinsessor
som blir bestulna på kärlek av gamla ondsinta häxor
här rinner känslorna långsamt likt en flod förbi
och tiden vi haft tillsammans är en båt klädd i kärleksmani
jag vill ju bara älska dig men att stå helt still är ingen grej
som jag vill uppleva igen.
vi håller hårt om alla tårarna
å gömmer dem bland årorna
till skeppet vi åkt på sen vi fann varann
å nu lättar vi ankar mot en främmande strand

det är nu du ska säga; jag älskar dig
för ikväll är enda natten som du får med mig

-

SLUT PÅ KAPITEL 12!

-Gustav Carlsson
Någon-stans-i-dimman-av-april, 2009