Vi gick åt samma håll i tre minuter
vi pratade i mun på varandra
jag kysste dig
och då vände du dig om
det var nog inget fel, med det jag gjort
du var bara inte redo, tänkte jag
och det var nog inte jag heller
men jag fortsatte att gå
och jag blundade hela tiden för jag visste att Jag,
skulle bli helt röd om kinderna,
när våra blickar möttes än
En Gång.
Jag gick och jag gick,
det kändes som att jag gick ett helt liv
men det var som vanligt bara ett par minuter.
Jag tog ett djupt andetag när jag kände att det kom vatten i mina skor
vatten i mina skor.
det var en obehaglig känsla, likt som när en fågel som faller
Död från himlen och jag andades ut.
Du stod inte längre vid min sida
Du var inte trängd bakom min skugga
Du var inte framför mig i vattnet.
Jag var ensam och kall och våt-
Men jag ångrar inte att jag kysste dig
Slut på kapitel 5.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar